Några dikter, mer samt mindre seriösa

Avundsdikt

Min penna skriver ord
jag inte vill
Men den skriver dem
ändå, jag kan inte säga till
Mitt huvud är en tunna,
fullt med ord som trillar runt,
Sedan skjuts de ned till hjärtat
som gråter av allt strunt
Jag går mot en vägg
Jag kommer inte komma förbi
Mina ord lägger fällben
& jag får gå hem
Ibland får jag dra dem
likt ett snöre ur min hals
Det är så svårt att tänka
nu när jag har dig på min hals
& samma ord faller ur,
igen och igen
Likt svartsjuka, är jag
gul av avund och ful
Trots allt jag lovat mig
Att så ska jag inte bli
Faller min tunna till huvud av
& jag snubblar och trillar i

Jag är normal

Detta är allt liv jag har
Fyra kanter utan lock
Det flyr för fort
Det segar kvar
Tyck inte synd om mig - medömkan är jag
Jag är svartvitt och grå
Solkatt som klöser och lyser upp dan
För mycket honung blir bittersött
Poet med noll livskunskap
livet lever jag
Med min själ utanpå mina kläder
Hungrar jag allas tröst
Vill inte ha den
Illamående missmod, se mig inte
det är inte jag
Jag är normal jag är normal
Alla älskar varandra men jag i mitt skal,
vill bjuda in varenda en
men inte stanna kvar

My song

This is my happy happy song,
I’m afraid it is not very long
I jump and skip and sing,
Tralalalalala-ling
I hope you take me by my word,
I might be just a little disturbed
Maybe I’ll take you by surprise,
If i say I started off telling lies
Will an explanation now suffice?
I’d rather be eaten by lice,
mocked and tortured by cute mice
Killed 4 times the highest number of the dice
Than to completely loose my wit,
by being a happy, stupid git