En dikt från förra året

alla har nån utom jag
men det är en lögn
vad jag än tar mig för
vart jag än är
vad jag än gör
är det mer synd om dig
än vad det är om mig

allt jag tänker har någon tänkt innan
inget jag säger är unikt
allt jag kan skriva är högst hälften så bra som nåt du kan skriva

idag ska alla vara unika
men ingen håller sig i strålkastarljuset
alla utnyttjas
de glänser med plastiga leenden
på en plastig scen
med en plastig publik
som minns dem i 15 minuter
& sedan kastas på fel åtevinningscentral

ingen håller någon om ryggen
inte utan egen vinning i glimten
man hjälps ändå åt
för att vara den som håller i fjädern
då det sista fingret inte orkar hålla kvar
på fönsterbläcket på 15:e våningen

för att synas
för att bli omtyckt
ska man vara vulgodum med plastkropp och botoxleende
ingen bryr sig om vad man gör
ingen bryr sig om poesin man lider fram
med den sista tåren
en smärtsam natt

24 oktober 2005