Publicerad!

Jag glömde skriva... Av en ren händelse så tittade jag igenom metro i lördags. Min arga text om romantik blev publicerad! I en väldigt, väldigt kort och stympad version i och för sig... Men trots allt!

Ny frisyr & billiga muggar

Igår när jag gick och lade mig, förväntade jag mig en mycket dålig kommande dag. Döm om min förvåning, nu sitter jag hemma i värmen igen och känner mig nöjd! Det blev inget möte med Maria, vilket kände som en stor börda från axlarna, för jag kände verkligen inte för att jobba någe mer denna vecka... Sedan gick jag och mor min och klippte oss, nu sitter det en korthårig Fredrika i sin datorstol och känner sig förvånad varenda gång hon drar fingrarna genom det en gång så mycket längre håret. Men jag är mycket, mycket nöjd! Dessutom så hittade jag ett par skitfina muggar på Hemtex som vi fick för halva priset, mamma är jätteglad. Det regnade och ruskade ute, men det var en mycket fin dag.

Romantiken ska vara jämnställd

Igår när jag åkte Metro blev jag arg när jag läste Petra Axelsons kolumn om romantik. Har under de senaste två veckorna samlat mycket undertryckt ilska och klämde fram med en arg text, som jag sedan skickade till Metro. Här är den:

"Romantiken ska vara jämnställd

Jag är trött på amerikaniserandet runt romantiken, att kärlek ska vara en Hollywoodfilm. Petra Axelson (kolumn i Metro 15/11) verkar också vara det.
Det bör vara naturligt för två personer som älskar varandra att visa omtanke på olika vis. Men framförallt, det här är inte något som tillhör ett kön, det vill säga männen, som Petra Axelson tycks anse.
Åsikterna jag uttrycker handlar inte bara om denna kolumn, utan generellt vad man ser i medierna.
Vore jag man hade jag känt mig fruktansvärt nedvärderad och ledsen om jag skulle stå ensam för romantiken. Varför ska det bara vara männen som förväntas bjuda på bio, middag och köpa presenter? Det är även de som får ta emot kritiken för att INTE göra det tillräckligt ofta, inte tillräckligt bra, inte tillräckligt fantasifullt.
Tänk efter, varför vill man få en romantisk gest av den man tycker om? I min mening har män precis samma möjlighet att känna sig känslomässigt osäkra eller ledsna, på grund utav att partnern inte beter sig kärleksfullt. Bör det inte då ligga i bådas natur att visa uppskattning för varandra?
Romantik är något som tillhör två personer i ett förhållande, något som bör cirkulera dem emellan. Att en kvinna inte visar omtanke är minst lika illa som när en man inte gör det.
Förväntas kvinnor veta exakt vad som är romantik är, medan män är helt slut i huvudet när det kommer till känslor och omtanke? Snacka om att vi fortfarande lever i en värld full av förutfattade meningar, eller kanske bara full av skribenter som inte passar sig för vad det är de egentligen säger.

//Fredrika, Göteborg"

Misslyckat tandläkarnbesök

Idag gjorde jag misstaget att vandra in på fel tandläkarmottagning. Eftersom vi flyttat tre busshållplatser bort så bor vi numera i ett annat tandläkardistrikt. Så dum jag är som tror jag ska till den tandläkaren jag har haft i 12 år... Det är något med tandläkare som gör mig förbannad varenda gång jag har någonting med dem att göra. Det är säkert två år sedan de kallade mig sist, sedan dess har jag inte fått någon information om tandläkarbyte... I och för sig så visade det sig att det stod på lappen jag fick på posten, men vem läser igenom dom helt och hållet när det alltid stått samma sak? Gah! Det vore som grädde på moset att jag måste betala för att jag "missat" min tid nu också...

Arbete, annalkande katastrofer och inneboende

Har nu i veckan arbetat med layouten i nr 4/06 av Socialpolitik. Som vanligt har jag en hemsk, olycksbådande känsla av att jag inte kommer hinna klart innan deadline. Det påminner mig om ett citat från Douglas Adams: "I love deadlines. I like the whooshing sound they make as they fly by.", han var en mycket rolig man. Dog tyvärr i cancer. Har ni inte läst något av honom bör ni göra det snarast, alla bör åtminstone ha läst "Liftarens guide till galaxen". En annan rolig bok som är en slags sammanställning av en massa artiklar och noteringar han har gjort heter "The Salmon of Doubt", mycket, mycket rolig! Läs läs läs läs!
Nu kom jag av mig med mitt jobbsnack... Deadlines ja. Det vore skönt ifall huruvida jag kommer hinna klart med tidningen innan deadline BARA hängde på mig. Men så fungerar det ju inte. Jaja. Jag är bra på att bara sitta och vänta på jordens undergång, sen när det väl händer får jag panikångest.
En positiv sak änsålänge är att jag haft 5 minuters gångväg till jobbet sedan i måndags, eftersom jag har bott hos min pojkvän. Jobbet känns betydligt mindre betungande när det inte tar mig en timme att ta mig dit.
Idag säljer pappa sitt hus, yahoo! På tiden, det jäkla huset! *segerdans*
Det är också ett bra exempel på katastrofer som jag bara suttit och väntat på, att det inte skulle bli sålt alltså... Men idag sker det, det blir firande av ikväll, tårta och hela ballunsen!
En smart sak jag har gjort denna veckan är att skvätta skållhet tomatsoppa på min hand. Jag kallade det för att ha gjort en "Mattias", min gode vän från Götene som är... olycksförföljd, kan man säga. Bara denna vecka har han varit nära på att bli krossad av takbjälkar, samt bränt sönder sina fingrar med en limpistol, han är gó Mattias han! Jag hoppas han lever tills 40.
Sen har nog inget övrigt intressant hänt mig på senaste. Jag funderar fortfarande lite sporadiskt på vad jag ska göra med mitt liv. Det vore trevligt om något stort hände (positivt och stort).
På fredag ska jag till tandläkaren på kontroll, vilken banbrytande händelse! Jag återkommer med de spännade resultaten.

Fy faan...

Klockan sju blev jag väckt utav en gigantisk hack-monster-maskin som dånar utanför vårt hus... Klockan sju!!! Det är rent jävligt, jag, som kan sova i 12 timmar i vanliga fall, vaknade två timmar innan min klocka stod på ringning!... Det är skandal!!! Vilken skitdag detta kommer att bli. Det blåser 17 sekundmeter och snöar, minus 3 grader... Som titeln säger, fy faan...