Sandlådan - eller?

Tänk dig en stor sandlåda. Lustigt nog lika stor som vår jord.

I denna sandlåda finns det fina, nya skinande röda och gröna spadar. Där finns hinkar att fylla till toppen med mörk, fuktig sand. Och silar till att sila fram gömda skatter.

Men där finns också de gamla, nötta spadarna från förra året. Hinkarna med sprickor där sanden rinner ut.

Där råder djungelns lag. Den som skriker högst och slåss hårdast får den bästa platsen i sandlådshierarkin. Inte nog med att den tilldelas den bästa spaden, samt den bästa hinken. Nej den får även ta allt den vill ha. De som inte är starka nog att stå upp, eller är i den lägre kategorien i pyramiden, blir nedslängda i sanden med huvudet före.

Kungen av sandlådan tar vad han vill ha. Ifall det är redskap eller medhjälpare spelar ingen roll.

Blir man som högbördig av sandlådan ifrågasatt, eller motsagd, skriks det och bölas. Spadar slängs åt alla håll, sand kastas i oskyldiga åskådares ögon.

Vill du ta dig ifrån denna låda full av sand kan det bli problem. För det är där du redan bor. Förmodligen i den blöta delen, full med kattextrementer, med en halv spade i din hand.